oj,oj
Idag på morgonen sa jag vad jag tyckte till en "högre uppsatt person". Jag är alldeles chockad själv, det är inte likt fega mej. Jag har liksom inte fått lärt mej att säga vad jag tycker....och sen kunna vara stark över det. Jag brukar istället skämmas efter en stund för att sedan (oftast) be om ursäkt för att jag sa ifrån.
Jag står självklart fortfarande för vad jag tycker, men jag är så förtvivlat mån om att folk ska tycka om mej och inte tycka att jag är konstig, så därav att jag böjer mej efter ett tag.
Samtidigt kommer grubblet...vad sa jag-vad sa hon/han-tänk om jag har helt fel-nu tycker den att jag är "dum i huvet" som sa så....osv,osv...
Skitjobbigt kan jag tala om.
I denna fråga hade h*n självklart rätt också....jag håller med dennes argument....MEN jag tycker att även jag har till viss del rätt i vad jag sa....det blev bättre men absolut inte bra!
Ja,ja....nu är det som det är....live with it, fröken Granbom. :-/
Jag står självklart fortfarande för vad jag tycker, men jag är så förtvivlat mån om att folk ska tycka om mej och inte tycka att jag är konstig, så därav att jag böjer mej efter ett tag.
Samtidigt kommer grubblet...vad sa jag-vad sa hon/han-tänk om jag har helt fel-nu tycker den att jag är "dum i huvet" som sa så....osv,osv...
Skitjobbigt kan jag tala om.
I denna fråga hade h*n självklart rätt också....jag håller med dennes argument....MEN jag tycker att även jag har till viss del rätt i vad jag sa....det blev bättre men absolut inte bra!
Ja,ja....nu är det som det är....live with it, fröken Granbom. :-/
