Gnäll, gnäll och åter gnäll.
Detta är min blogg och då skriver jag vad jag vill. Den som inte vill läsa om gnäll kan sluta läsa nu, så det så! ;-)
Jag är så förbaskat trött på:
* Att jämt och ständigt vara trött och energilös. Jag MÅSTE börja träna...på ett eller annat sätt. Jag väntar på att denna eländiga halka ska försvinna för då ska jag åtminstonde börja power-walka igen. Men tills dess då? Finns det nån frivillig, vänlig själ som vill följa med mej till Björnidets gym nån dag, vill inte gå själv. :-/
* På detta *PIP* hus. Det är trångt, litet, för få rum, konstig luft (?), antingen kallt eller varmt, RÖRIGT, svårt att få det fint. Jag plockar, plockar och plockar lite till (själv, får ingen hjälp what-so-ever), men det märks inte ett dugg. När jag vänder ryggen till så är det lika stökigt igen. Jag blir TOKIG! Det går inte att få det fint inrett heller, för lite pengar, gnista, inspiration, hjälp......Kan jag få vinna på triss tack!!
* Att (nästan) aldrig få sova. Frida vaknar kl 6 i princip varje morgon och ni som känner Frida vet att hon inte är direkt seg och morgontrött (som jag är). Jag vill få ligga kvar och dra mej åtmionstonde....Upp och hoppa....F vill ha frukost, studselli, studs.....Energi till tusen! Vi zynkar inte sådär värst bra på morgonen, mina kära dotter och jag.
* Vardagslunken. Det händer ingenting.....boring! Jag vill hitta på nåt, vad som helst, bara jag får komma hemifrån ett tag. Behöver inte alls vara nåt märkvärdigt, bara det är nåt som bryter tristessen. jag vill vara Anna och inte bara den gråa, tråkiga, vardagsmorsan som bara gnäller och gäspar hela dagarna.
Jag har iaf börja försöka lite smått, jag MÅSTE göra nåt åt situationen, heslt förra veckan redan, innan jag går under helt.
I förrgår så utmanade jag ödet och tog en liten ridtur på Donelli, Maries fina häst. Hon är endast tre år och nyss inriden, så lite spänd var jag allt innan vi kom iväg. Men när vi väl hade kommit över riksvägen och upp mot skogen så gick det galant. Duktiga, snälla häst. Detta ska jag göra flera ggr (förhoppningsvis). Tack Karin för sällskapet, detta gör vi om. :-D
Om ca 2 veckor ska jag iväg på en kryssning med bara tjejer, ch, karin och Maria (jo, du ska med) precis som på den gamla goda tiden. Oj, vad jag ser framemot denna resa. Slå klackarna i taket och skåla, fy sjutton vad kul det ska bli!!!!! Nån mer som vill med, bara att hojta till!
Såååå, nu har jag fått ur mej lite frustration....sköööönt!
