chios

Förbannade stresskalle. Efter utbrändheten för några år sen så har inte kroppen återhämtat sej till 100% och kommer nog aldrig att göra det heller. Jag var nog FÖR sargad helt enkelt.
Vissa dar är värre än andra och nog märker jag att jag har blivit lite sämre i tankeverksamheten. Kan inte göra/tänka 2 saker samtidigt. Pratar för många samtidigt så blir det väldigt rörigt och jag "hör" då ingenting alls, blir förvirrad, kan inte tänka. Skitjobbigt!
Just nu ligger jag i sängen med dörren stängd. Hjärnan har lagt av, orkar inte tänka! Som tur är lyckas jag få vara ifred en stund.
Nu skulle jag verkligen behöva nån som kunde/ville ge mej en lång kram som jag kunde "tanka energi" ifrån. Nån som försökte förstå och bara höll om mej en stund.
Drömma kan man ju alltid.....